Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/211

Den här sidan har korrekturlästs

207

De hade uppfylt vederbörandes bud,
Fast tjensten var allt utom rask.
Jag tänkte och suckade: Herre min Gud,
Hvilket fult och onödigt patrask!

Mellan Kronstadt och Petersburg går ångbåt gyra gånger om dagen och resan är gjord pa halfannan timme. Från Kronstadts hamn färdas man på droska ned till ångbåtsbryggan, som ligger ett godt stycke ifrån. Tjuhu kopek kostar åkningen, och den är icke mera värd, emedan man åker sämre än på någon svensk rapphöna. Droskorna äro för det mesta ensitsiga utan något ryggstöd eller något på sidorna att hålla sig fast vid. Man sitter som på en pianostol eller en uppskrufvad kontorsstol. Man får balansera bäst man kan, medan kusken, som är af tarfligaste utstyrsel, kör med en brinnande fart öfver den dåliga stenläggningen, så att man hoppar opp och ned, som om man barbacka red på en häst som stöter. Bjuder man till att göra någon anmärkning, så svarar han bara dobra! och kör med den största sorglöshet till det bestämda målet.

Vid ångbåtsbryggan käper man biljett, som kostar 1: 50 svenskt, och går ombord på en ganska stor och bastant ångbåt med kolossala hjulhus och en salong med helgonbilder och taflor med religiösa framställningar. Största delen af passagerare utgöres af marinknektar. Ryska offocerarne se mycket trefliga ut. Soldaterna åto salt och bröd, så att det gnistrade om apparaten. Officerarne åto biffstek och drucko karayanthe. Tror jag det!

I Petersburg visiterades våra reseffekter, men på ett mycket förekommande satt. Tullgubbarna sågo nog