226
1.
Det är så mörkt och kallt derute,
Och qvällen gömmer jorden i
En kylig vinterluft — men vi
Förtroligt oss kring brasan slute;
Men, som i fädrens sagotid,
Låt oss till aftonnöje välja,
Att rundt kring laget sagor tälja
Och glömma köld och is dervid.
Ni tvekar ej, ni gillar detta,
Välan! så börjar jag berätta
Om Mäster Lind och Mikael —
Och på en mörk och kulen qväll,
Hvad annat bör än skämtet tala?
Vår Mickel skulle till Upsala;
Att han behöfde byxor då,
Det kan den döde sjelf förstå.
Der bodde uti vinterstaden[1]
Tu skräddare i ropet då,
Som skäligt nog med nål och trå
Tog sjuttiett magistergraden.
Nu kasus var att välja en,
Det kunde rigtigt hjernan röra,
Ty valet var ej godt att göra
Emellan Lind och Carl Langén.
- ↑ H . . . . . . . .
