230
Det arbete, han hade gjort.
Alltså till pröfning skrider saken
Och Mickel drar de byxor på,
Men hur han drar, han kan ändå
Ej få de byxor öfver baken;
Han drar, han svär, han svettas, nej!
Hur än han drar, det hjelper ej,
Ty felet sig bestack i benen.
"Ni sakramentska' skräddare!
Hvad har ni gjort — besinna! se!
Ej rum i knä, ej rum i grenen —
Ni modets arma mästerfä,
Drag han för tusan eran färde!" . . .
"Ack!" svarte Lind, "som herrn begärde,
De äro á la mode français"
3.
"Hvad fanders mod å byxor!" sade
Vår Mickel, som nu pröfvat hade —
"Min resa är nu rakt förbi —
Jag kan ej trånga byxor lida,
Man bör väl ha dem så pass vida,
Att man kan rymmas deruti —
Man sagt att ni ej kunde fela,
Och nu har det skenbarligt händt —
Och vet, att man ej blir student,
Så framt man ej har byxor hela —
