31
mängd till Stockholm och andra mera sydliga orter: de förra för att hållas vid lif, så länge som möjligt, de senare för att ätas upp, ju förr dess hellre. Jag undrade, hvilken af dessa lefnadsutsigter voro den lyckligaste: den att vara slaf och hela lifvet igenom dra lass och lyda piskan, eller den, att under vackraste årstiden sorgfritt få göra musik och sedan dö ej hejdundrande död, för att efter döden förklarad vara med på middagar och supéer. Jag skulle föredra det senare, helst en gammal utlefvad häst, om han också efter döden får vara med på tarfligare kalaser, aldrig blir så berömd och firad som en tjäder, som är svept i gurkor och lingonsylt.
Vi ilade vidare förbi herrgårdar och gärdsgårdar, åkrar och slätter, genom en natur, ful alltigenom. Vid Rosersberg, som, undantagsvis, skall vara särdeles härligt och naturskönt, skulle jag ha önskat att få se mig omkring; men tiden af tre lumpna minuter syntes mig allt för knapphändiga för att göra några sidoutflygter. Törsten, som hos menniskan är mycket efterhängsen, synnerligast på resor både till lands och sjös, började infinna sig. Vi afbidade någon station med längre uppehåll, och vår väntan slog ej felt.
Halfvägs snart vi Märsta sågo:
Tre minuters rast man har.
Helsing-gubbarna de lågo
Lugna i sitt hundskinn qvar.
Släcka törsten är reson i,
Helst, då man inbjuden blir:
Jag och grossis hos Zanoni
Drucko bäjerskt bier.
