Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/51

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

47

en mygg-svärm.

Upp genom luften! ja, det förstås!
Bort öfver hafven! nej, dra för katten!
Hafvet vi skaptes ej för, gunås!
Vi aldrig haft tycke för vatten.
Fria vi sväfva i vårsolens brand,
Fiskarna gerna för oss kan man sumpa.
Vilja vi ha oss en tår uppå tand,
 Då händer ibland
Att menskor som vinfat vi pumpa.

Se hvilka kryp uti jordens mull!
Vingade äro vi englar like.
Luften, vi andas, af balsam är full
Och stort vårt eteriska rike.
Lustigt vi svinga oss dagen lång,
Hänga på solstrålar fast oss och gunga,
Sängdags för menskan romanser vi sjunga,
Fast hon, tyvärr, ej begriper vår sång.

en gök.

Ho-ho! ho-ho! ho-ho!

poeten.

Ja! jag kunde väl tro,
Att du våren ej glömt,
Att du ej gaf dig ro,
Fast du länge dig gömt.
Och nu ser jag, du mins