Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
51
"Lifvets börda."
(Till min vän Jeremias.)
Ja, min vän! Det är nog sannt:
Lifvet är en börda nära;
Men jag frågar samvetsgrannt,
Hvad vi annars skulle bära?
Tungt är lifvet, om man vill,
Men ett pjoller är väl detta,
Då naturen bjudit till
På allt sätt att bördan lätta.
Ty i samma ögonblick
Menniskan kom till i tiden,
Kroppen som en säck hem fick
Att beqvämt ha lifvet i den.
Vårda lifvet är vår pligt,
Och se väl om säcken bör man:
Säckens styrka är af vigt,
Trillar lifvet ut, så dör man.
Kroppen var från början stark,
Då han var i paradiset;
Men på sjön i Noachs ark,
Blef han ej på gamla viset.
