Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
62
På Tivoli berg.
Jag andas så fritt,
Ty nu är det vår.
Jag vintern är qvitt,
Så vidt jag förstår.
I slott och i tjäll
Den åsigten var,
Att våren är snäll,
Som kommer hvart år.
När vårsolen log
Så innerligt täckt,
Jag fönstret uppslog
Och högg mig en flägt.
I fullaste drag
Jag njöt af hvar pust,
Och solen och jag
Vi pussades just.
Och sedan jag det gjort, så gick jag uppåt Tivoli berg, der jag nu befinner mig för att njuta och betrakta. Våren är, som sagdt, verkligen snäll som kommer och synnerligast för det att han kommer hvart år. Det skulle vara mycket ledsamt, om han någon gång skulle
