Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/94

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

90


Sång i November.


Kring min lilla stuga drifvorna sig packa,
Millioner flingor dansa utur skyn.
På min fönsterruta två talgoxar hacka,
Insvept uti dimma ligger hela byn.
 Det blir is till natten!
 Öfver land och vatten
Bore rynkar sina ögonbryn.

Frosten mina fönster ritar med etyder,
Landskap och figurer uti raska drag.
På fullkomligt mästerskap det tyder:
Uti hvarje drag, hvad styrka och behag!
 Finaste figurer,
 Renaste konturer!
Det är höjden af naturanlag.

Vintern är så vacker, fast den höga solen
Gått till kojs en stund i molnens paulun.
Jorden snygga kläder fått från himlapolen:
Se hur godt hon mår, inbäddad som i dun!
 Ej ett damm man hittar,
 Hvitt är hvart man tittar.
Jorden har trädt upp som Hvita frun.