Den här sidan har korrekturlästs
Till dig i sin längtan lantmannen skådar,
ty sådden blir skörd i ditt nattliga hägn;
din rodnad stormen bebådar,
din blekhet ger nejderna regn.
Nu är som ett bud genom midnatten fore:
”Han kommer i fullhet, bereden hans fest!”
Mig är som en gudom du vore
och jag din tjänande präst.
Det är som jag levde i fjärran trakter,
i fädernas länder, i sagornas tid,
då drömmens och trånadens makter
man tillbad i månljusets frid,
Dig offra de sorlande lundar och brunnar
och suckarnas ånga och vildmarkens lukt.
All jorden ditt lov förkunnar,
du höstkung, med kärna och frukt.
MIN GUDDOTTER
I
Lilla lättingen min, lilla tättingen min,
skall hon sova, fast klockan går på åtta,
och ser hon inte solen, hur varmt den skiner in
och hur dagen är vacker utan måtta?
92
