De dikta, när ängarna mogna till slåttern,
om riddaredottern
med linblommans ögon och gullrisets hår;
den drömmande doften av vårbrodd bland gräsen,
som går av dess väsen,
har följt mig i tumlande vandringsår.
Så tag då min visbok, Cecilia Böllja!
Jag vill ej fördölja
att sinnet är tungt, då jag räcker dig den,
Jag drömde i natt, att jag sjöng vid din sida;
jag vandrar vida,
sjung ensam och tänk på din ensamme vän!
HERR SNAKENDAL
Vid Brittmässtid, när skymning föll,
en riddersman på gården höll.
Han skrek ifrån sin sadel:
”Hej, bonde, kom och sköt min häst,
och red dig till att få som gäst
i natt en man av adel!”
Till stallet leds det ädla sto,
det dansar på sin blanka sko,
så stolt som en grevinna,
Men riddarn står i bondens tjäll,
där alved lågar blekt på häll
och unga kvinnor spinna
