Hon beser sina hjordar de fria —
där är älg, där är lekatt och räv;
och hon gluttar i grävsvinens stia
och i tranbot bland vide och säv,
Invid stranden av ödsliga Glimman
hennes eka står gömd i en vik,
och små årslag hörts plaska i dimman
under lommarnes kvällsliga skrik.
Jag har gått i de svärmande åren
i ditt fotspår på grön liten stig,
när det lopp som ett budskap i snåren
och all vildmarken hälsade dig.
Då stod törnrosen skärast om kinden,
då tog göken sin mjukaste ton,
då kom doften som rikast med vinden
ifrån vildbins och getingars bon.
Men jag ville dig hejda och säga:
Gå ej undan, du skygga, förbliv!
Dina ögons mystär vill jag äga
och din drömskatt ur vildmarkens liv.
Du kan sägnerna, mörka och ljusa,
ifrån dalgång och glittrande brant.
Allt vad skogarna hemligast susa
är för dig som för ingen bekant.
110
