Den här sidan har korrekturlästs
LIV OCH DÖD
JAG ÄR EN SJUNGANDES RÖST
Jag är en sjungandes röst på stora, tomma slätter,
där intet öra hör, där intet eko bor.
Jag är ett irrande bloss över sjön i svarsa nätter,
en nyckfull eld, som slocknar snart i mörkret: hos min mor.
Jag är ett drivande blad i höstens vida rike,
min levnad är en lek vid alla vindars kör.
Om jag stannar på ett berg eller drunknar i ett dike,
det vet jag ej, det bryr mig ej, det rår jag icke för.
JORUM
(Av Hans Holbein den yngste från Rättvik)
Döden går från by till by
med sin murkna giga.
Gammal karl men kvick och kry,
smala ben och viga!
Kastar som en pojk mot sky
frodigaste piga.
Står han vid en stugas knut,
fjällrar lätt på strängen,
114
