Den här sidan har korrekturlästs
sköna jungfrun träder ut,
liksom förr till drängen.
Hej, galoppen går i kut
över sommarängen.
Mor i huset, mjäll i skinn,
rund och slät om kinden,
tar från barmen, vit och stinn,
diaren i linden.
Stadigt dansar paret in
genom gallergrinden.
Mormor väcks av ovant spel,
rätar trögt på benen.
Gamla valsen tung och stel
tråds på kyrkgårdsrenen;
matt och yr hon stiger fel,
ramlar under stenen.
Aldrig var en man så galn
efter fläng och leka!
Nummerkarln och generaln,
blomstrande och bleka —
alla bjuder han på baln,
ingen brukar neka.
Har han i ett fattighus
skumpat om med hjonen,
står han strax i prakt och ljus
uppe hos baronen;
sirlig dans med bock och krus
enligt fina tonen.
115
