Jag vet att ditt väsen sjöng med i det hav
som svallar jorden runt —
i jungfrurnas blod och i kvistarnas sav
och i allt som är ungt och sunt.
Jag vet att vi sutto vid samma bord
vid drömmarnas hemliga fest,
där allt som vi kände vart sagt utan ord,
och så vart det vackrast och bäst.
Jag kunde ha räckt dig en ros som kvad
min längtan, hur rik den var,
och hört från violen bland ekarnas blad
ditt skygga och trogna svar.
Vi möttes, vi skildes, vi möttes igen
till de tigande sångernas fest,
vi skildes för alltid och visste ej än
att vi fått vad all världen har bäst,
Det var i de tidiga ungdomsår,
då själarna dikta den sång,
som livet skall sjunga men aldrig förmår
att ge röst, som den anats en gång.
I JUDA STÄDER
Hur präktigt leva vi i Juda städer!
Vi gå med tänkespråk på våra kläder
och långa, sköna börsar i vår hand.
Vi hava rivit våra fäders hyddor
och byggt oss cederhus, och Sabas kryddor
och Cyperns druvor mogna för vår tand.
126
