Sida:Samlade dikter 1943.djvu/148

Den här sidan har korrekturlästs

Då skymtar det, o herre, vid din knut.
Det dröms i natten, som det drömts förut,
och käck och senfullt ung din son beträder
de samma vårens vägar själv du gått,
och när du murknar i ditt skumma slott
som linden, blött och nött av tusen väder,
är han den gamla stammens friska skott.


VISA I ENSKOGEN

När enen börjat ryka,
är abborrleken slut;
jag skär mig spö och klyka
och kastar kroken ut.

Och spöet utav eneträ
det rycker i min hand,
ty kärlek suger folk och fä,
i vatten som på land.

Nu stå de första axen
och skälva på sin fot,
nu leker vikens braxen
och fyller nät och not.

När skogens enar stå i rök,
tar häggen floret på,
då visslar svala, ropar gök
att jag må linet så.


138