Skatan ler på hässjestång
och snäppan på en pinne.
Göken gal sin sista sång,
ty slåttertid är inne.
Dansom som i Romaborg,
och dansom mitt i snåret!
Här är göken utan sorg,
som ropar hela året.
Jorden gråter,
världen är full av tårar.
Säckpipan låter,
signor Backsello lårar.
BULAN
Vårsång till Polydor
Hej, Polydor, kryp fram ur din kula!
Grön blir på marken den torraste stickan.
Sitt nu ej längre och mögla och ula,
joltande vers om ”den älskliga flickan”.
Ack, Polydor, du hör till de fula,
aldrig du vinner den älskliga flickan:
välväxt man har en sabla bula
uppe på sidan vid plånboksfickan.
Slät, Polydor, är din bröstkorg som brickan;
låt den av vårvindar höjas en smula.
Nyss har jag skådat den älskliga flickan
gå med en yngling på vårlökar gula.
152
