När vart i denna karga värld
en bättre herdekost beskärd?
Men greven sitter i sitt hus
högt under högan vimpel
och provar drycken i sitt krus:
den sekten var ej simpel!
Hans själ blir sällsamt varm och vek,
han skådar ut bland bok och ek
med vinsällt fromma blickar,
Han ser det unga parets lek
och fadershult han nickar.
Han stiger ned, han går därut:
”Min vän, din ringhets tid är slut,
din svintjänst var en prövning,
och manligen du härdat ut
i stränga dygders övning.
Se, härligt har min hjord du fött,
att svålen glänser på dess kött.
Nu kom och sitt vid silvertråg
och njut den spis du själv har gött
och skumma spad med sleven,
och var min medregent och måg,
ty jag är gammal bleven.”
Nu skymning föll i ollonskog,
sin flickas händer herden tog,
var gris en fridfull grymtning drog
och vickade med veven,
och milt mot barn och boskap log
den gode gamle greven.
158
