II
Från kopparbergsmän, silverbergsmän, järnbergsmän och menige allmogen över alla Dalar.[1]
Vi fattiga männer av denna Dalatrakten,
vi hava dig befordrat och hulpit dig till makten.
Du lopp i våra skogar
som fnatten uti furuträd,
du stod på våra logar
bland legohjon som tröska säd.
Från Utmelands källare,
från dalen upp mot Särna
vi togo dig och satte dig till rikets sol och stjärna,
men äro icke sällare
för all vår vedermöda,
än att din håg står fast därtill att oss i grund föröda.
Än ligger Norby stark i sjön och stänger köpenskapen,
men landet fylls av onda män som smakat våra vapen.
Oss tryter sill, oss tryter salt,
oss tryter korn och oxar,
men tyske junkern överallt
går gödd och dryg och koxar.
Mång utländsk skälm och horkarl,
som borde satts i bann,
den har du gjort till storkarl
och svenskens överman.
Men dina egna drängar,
som tjänat dig till blods,
- ↑ Se Diplomatarium Dalekarlicum, utg. av Kröningsvärd och Lidén, brevet av den 1 maj 1525 och åtskilliga andra.
