Här blomma kumminhagarna till älsklig likör
och malört, god för magarna, sin beska ånga strör.
En pigosvärm far av och till i lövsal och kök
och sprider doft av vårlig dill, spenat och purjolök.
Och bien komma surrande på honungsludna ben,
och det är sång och hurrande kring stånkorna av en.
Hur friskt att njuta bland viol den sura vårsallat
och lyfta mot en pingstblank sol det pura distillat!
Här hoppar adelsmannen av sitt trevliga föl.
”Håll”, ropar sjöman, ”släpp min tös, din grevliga knöl!
För jag har gått på Hamborg med det mastiga skepp,
och jag kan många fina kast och hastiga grepp.
Och hissar jag eller halar jag, så gör jag det grant,
och rucklar jag eller brucklar jag, så ger jag kontant.”
Här sitta många ämbetsmän av skild profession;
här gräla mästare och sven om lön och kondition.
O skräddare, du skolkar nu och skalkas med makt,
du fröjdas på de holkar nyss du krögarflickan bragt.
Skomakare, vi denna ro? Finns ingen obött klack,
och ingen vanskött stövelsko vars ovanläder sprack?
En glad gesäll vid grinden får ett matskott och en klunk,
och visslande han återgår till dammig landsväglunk.
