Sida:Samlade dikter 1943.djvu/220

Den här sidan har korrekturlästs

Ja, nu är landet frälst och fritt och fienderna slagna,
nu sjunga vi vid sommarns mitt om blomster och om vin.
Allesamman sjungande män
i sadel och barack.
Allesamman ljungande män
på vrenske och valack.

I rullande damm, med bång och brak,
en hästsvans fram, en hästsvans bak,
så störtar du fram, som en vinande spak,
på skimrande schabrak.
Ett sexbent hjon på ärans ban,
med stång och galon, med stövlar och man,
så rider du an med dubbla don,
du hurrande dragon.
Fallen, bönder, darren i dyn!
Den väldige går fram.
Hemska örnar fara i skyn
på gyllne hjälmars kam.

Ack, äro nu de gyllene dragonerna utridna,
dragonerna med kyllerna, dragonerna med pistol?
Små spelmän sporra sina föl med hornen uppåtvridna
och stöta ut sitt sköna böl mot västanvind och sol.
Allesamman råmande män
ur djupet av sin tratt.
Allesamman kråmande män
och ingen slak och matt.

Ur libstickans skydd det skymtar ibland
en flicka, prydd med kransar och band,
som vinkar med sin vita hand
vid vägens heta rand.

208