Vår ritt är som il för pyrande bål,
vår blick är pil och borrande stål,
och hjärtan dingla som på nål
vid sabeltaskans prål.
Allesamman tjusande män
och ingen späd och vek.
Allesamman brusande män
i kamp och kvinnolek,
Ack, äro nu de glattande mamsellerna utgångna,
mamsellerna med hattarna, mamsellerna med ron?
I karlar, fällen plit och lans och tagen alla fångna
vid kärleksstjärnans aftonglans på lilja och pion!
Hönslikt flyr den kacklande tropp
i bur med flax och skri.
Höklikt susar krigarnes lopp
i stolt förakt förbi.
Vem rider i år på gungande mo
för Munga gård och Pungmakarbo?
Han vickar på sitt smala sto
och gnyr och ropar ptro.
För länge du satt vid bok och latin,
du är stel av spatt och blek som ett svin,
men rid dig röd i stormens vin,
rusthållar Fridolin!
Svart på gröna stolpar står
en bukig tordönsvägg.
Hotfullt över kaskarna slår
en blixt sin blåa egg.
