Sida:Samlade dikter 1943.djvu/227

Den här sidan har korrekturlästs

Jag satte mig på bänken under Bacchi vingårdsskylt.
Jekorum, bägarn går, tiden står.
Mitt bleka, blacka liv jag ville dricka vinförgyllt.
Då kom en smak i munnen, som med drav jag själen fyllt.

Snart tänker jag att resa till ett främmande land —
Jekorum, tiden går, klockan slår —
en dödergök, som ropar hest ”ro båt!” vid Stygens strand,
en halt kompan, som vinkar med en tombutelj i hand.


HÄXORNA

1

Två stora nattfjärilsvingar,
en grubblande fåra av beck,
det är dina ögonringar
och näsrotens brådmogna veck;
på skuldran under särken
du bär som en brännjärnsfläck;
och det är mina märken,
i dem är kvinnan mig täck.

De vittna att blickens duva
kan lyftas till korpens flykt,
att drömmen, den jungfruljuva,
haft skydrag av hemligt och styggt.
De vittna: änglarnas like,
ett stänk din lekamen bär
av sot från Diaboli rike,
en skugga av skumma begär.


215