Vänlig, som ludna bocken
kommer till barnens jul,
gömmer han under rocken
gåvor fast grå och ful.
Mänskorna gråta,
fröjdepiporna låta;
stilla färdas han som löser vår sista gåta.
Där står han, gamle Jorum,
och nickar vid vår knut.
Snipp, snapp, snorum,
nu är sagan slut.
AUGUSTIHYMN
Ljunghedens glans och dunans prakt på gläntan
dö som en lång, högtidlig solnedgång.
Skogen slår upp sin psalmbok och i väntan
prövar sin bas till höstens ottesång.
Hör du den röst som bakom åsen rullar,
dov som ett hot om krig och syndabot?
Ser du den väg som över slånbärskullar
sänker sig grå i dalens djupa sot?
Går du med mig den branta stigen ned,
säg då farväl åt sol och sommarånga.
Ler du som jag, då himlens hy är vred,
värms du som jag, då svala skyar gånga?
Hör du som jag, hur vårens alla lutor
smälta till ett i stormens orgelfång?
Hör du i regnets dån på våra rutor
majdaggens fall och vårfrubäckars språng?
238
