Sida:Samlade dikter 1943.djvu/274

Den här sidan har korrekturlästs

dit kastar ej Maj sina kvastar
av blomster i rusig passion,
April ej en knippa
av hästhov och sippa,
ej Mars ens en hasselgalon.

Du håller mig vaken om natten,
du vind med din målbrutna gråt.
Din tår är ej livets vatten,
ej väckelsens lur är din låt,
du tömmer ej sorgen som drömmer
ännu om det år som gått.
Din dårsång om Fröja
skall tystas av Göja,
och allt skall bli kulnare blott.


JORDANDEN

När lyktskenet spred genom ödslig stad
en majnatt sin fadda gurkmeja
och månen stack ut som till pingstparad
med sin smäckraste guldgaleja,
då strök en gnom mellan husen och kvad
sina luftiga priapeia.

”Du grändens mö, då människorna sova,
jag vill med dig i lönndom mig förlova.
Då solen ser och människorna vaka,
skall ingen veta att du är min maka.

262