Sida:Samlade dikter 1943.djvu/287

Den här sidan har korrekturlästs

En klocka prunkar på vårt golv;
när midnattstimmen slår,
i luckan stå apostlar tolv
och sjunga tolv gutår,
Men fåfängt manar tidens tupp
med halsen full av vin.
Se Julia Tillssolgårupp,
se Julia Djuplin!


EN GAMMAL MAN

En gammal man på kärleksvägen sedd,
han smyger fram, av ynglingar beledd:
”Adonis, du med blasten blekt och svedd,
var är den hulda myrtenbädden redd?”
En gammal man!
O sörjen alla dagar!
Kronos kör sitt spann
mot höstens gula hagar.
Han samlar med sin kvast
all vägens fallna skräp —
ett Venus-skärp som brast,
en ros från Floras släp;
och när vi blomstrat på vår stjälk och vissnat utan gagn,
då mötas vi bland soporna i Kronos stora vagn.

En gammal man på vingårdsvägen röjd,
sig själv till skam och ingen man till fröjd,
hans fordom tjurlikt stolta hals är böjd
som under vinträokets lätta slöjd.

275