Sida:Samlade dikter 1943.djvu/296

Den här sidan har korrekturlästs

Solglödens, soldödens blomma, då vandrar din vän
nattligt med stråken och spelar din lovsång än.
Lyssna skall heden, den tomma, som fägring du gav,
lyssna, tills fåken i snö dansar fram på din grav.


Fåken, det egenartade öländska yrvädret: yrvädersvinden.


ÖLANDSMELODIER

Till minnet av A. Th. Gellerstedt


I

PÅ BORGHOLM

Vårmild är höstens måne.
Vinden är en canzone.
Valnötsträden viska vid port,
där hinden leker med hjort.

Strängarna dallra och klinga.
Börjar ej stormklockan ringa?
Skönjs ej från tornet en lycklig natt
en hotfull, fientlig fregatt?

Kjortlar i trapporna frasa.
Kallar ej snart drottning Vasa?
Spör du ej vinden, vår hemfärdsvind
till krona och brud, Lasse Lind?


II

VID FÄRJESTADEN

Är näktergalen kommen i lund?
— O ja, min kund,
nu börjar Ölands vår.