Den här sidan har korrekturlästs
Men stjärnbeblänkt
hon styr sin ban
mot månens gula påsktulpan,
och kärven mellan hennes knän
slår ut som blom på videträn.
Som på en sky av stråligt ris
hon seglar friskt för vårlig bris
till paradis.
II
TRANBREV
Mästaren stod på stranden,
höll ett brev i handen,
tänkte med djup, gudomlig håg
på Betanias stilla by.
Vem ibland drängar alla
skulle som bud han kalla?
Då såg han upp och vinkade ner
en susande fågel ur sky.
”Trana, hör vad jag säger!
Vingar och ben du äger,
löp över träsk och flyg över berg
med min himmelska tankes ord.”
Tranan, stolt och förveten,
stöter sen dess i trumpeten,
far med ståt i sin purpurhatt
som kurir mellan himmel och jord.
Se, nu kommer tranan,
tranan kommer från Kanan,
288
