Den här sidan har korrekturlästs
Per-Olans onda tunga
gick an: ”Nej, har man sport!
En gök åt varje unge!
Soldaten slår på stort.”
Vi lekte i fattighusköket.
När sen vi ville gå,
då sökte jag fåfängt och fåfängt min gök
i varje hörn och vrå.
”Nu får du stryk”, skrek Per-Olan,
”av far din, den leda karln.”
I häcken bakom skolan
jag låg, ett förtappat barn.
Jag grät av sorg och fruktan,
jag grät som allt jag mist.
Jag kände mullen lukta
och gräs och hallonkvist.
Bin surrade därinne,
där kröp visst orm och slå.
Nu kunde de gärna stinga,
mitt liv var förspillt ändå,
Man letade under tiden
i backe, bäck och brunn.
Man fann mig, somnad, omsider
i kvällens sena stund.
Så spordes frampå sommarn
att någon gått förbi
och hört från Per-Olans kammar
en lergöksmelodi.
295
