Sida:Samlade dikter 1943.djvu/327

Den här sidan har korrekturlästs

Nu låt oss bestränga vår lira
på nytt till en sångarerund
och gå vart oss lyster och fira
vårt återknutna förbund.

Kom, låt oss besöka de stränder
där först vi funno varann
och se, om sommaren tänder
sin eld som fordom den brann.

Där lien går bland venen,
där rågen matar sitt bord,
som strimmande sång på renen
vår vandring skall bli spord.

När skördemånen beskriver
sin låga båge i skyn
och skäran spelar med iver
sin surrande nattsång i byn,

på örtbädd med kummin och kummer
jag söker mitt sovkvarter.
Hur aningsljuv min slummer,
om du mig ej överger!

Du är den friska vårvind
som andas vid mitt bröst.
Du är den svala vårhind
i systrarnas brinnande höst.

Behåll mig vid det vårskap
mitt hjärta en gång vann,
och gör mig i allvar och dårskap
ännu till en klangfull man;


315