Den här sidan har korrekturlästs
Sjung, höstvind, sjung en jordsång
i märg- och orgelpipor!
Stäm upp en präktig bordsång
om älg, kalkon och ripor!
Han svarar med en mordsång
ur tidens liturgi
och störtar som en vild ulan
ett skövlat hus förbi.
Jag spejar genom gluggen.
Jag ser blott glädjens vålnad
med nedåtvända muggen
vid härden, svart och kolnad,
en skänk, en sned och bålnad,
vars dörrar gått ur läs
och visa med en bredhänt gest:
platt ingenting här fås.
Skall aldrig mer förljudas
en klang från Bäsnans branter?
Skall aldrig mer det budas
till mör och musikanter?
Skall ingen sammansjunga
som horn och blomstervin
din vårsjäl, Maj i Munga,
din höstsjäl, Fridolin?
En gammal luta ligger
ännu på väggens hylla
och om en visa tigger
att sorgsna kamrar fylla.
318
