Sida:Samlade dikter 1943.djvu/355

 Du är frisk och semper-lustig.
 Fick du gåtan god och mustig,
 så de kyska frustulammen
 rodna lagom djupt av skammen?

Nu från ditt skatbos glugg är arbetsdagern sjunken.
Så tag av snillets lön en klingand karolin
och gå till Frants de Moy, till Duvan eller Munken
och skölj din lögnhals ren och håll din rätta min.
Bort pust, kom lust med must av öl och vin!
 Du är stor och grov i truten,
 bringan spänd och näven knuten,
 krusar ingen man på gatan
 men har billig skräck för Satan.

Dock, i en källarsal som på ett uselt gårkök
är människan en strunt och allt åt fanders vänt.
Men ett är ganska visst: då Phoebus tänt sitt vårkök,
blir ock poetens blod besynnerligen tänt.
Så tag i kväll ditt bästa instrument!
 Bröllopslägrets skald och bårens,
 öppna ligga alla vårens
 gröna riken för de djärva
 att bevandra och förvärva.

Du många maskers man, jag ser dig vanka åter
vid Nereus salta vik, där månen skiner in,
där under lönnars tält en blek herdinna gråter
och Liliamello går med Chloris hand i sin.
Beblomstra blomman min, blomstergudinn!

341