Brusalanatt,
du är tärnan som vaken satt
och försover sig ljuvt och länge under träden kring låga flyglar.
Du är drömmen som älskar dröja
under pilarnas mjuka slöja
och gå kring på de gömda gångar där dagern är mild och matt.
Brusalavår,
du är en svanklang som plötsligt går
i en snövind över heden, där bäckarna börja tala,
Du är vinet som brister
genom fönsternas vita lister
och gnyr som en ljudlig giga och förgår som en suck förgår.
Brusalahöst,
du är ett slocknande sken, en röst
som fly bort genom rummen som en kvällssky med svala.
Du är hjärtat som gråter,
som om aldrig det komme åter
till sitt näste under teglen, under flöjlande gula röst.
SLOTTSTAPPNING
I
På terrassen blommar den sköna,
purpurmörka Princesse de Béarn,
och kring henne stå i det gröna
många den galliska Rosas barn.
346
