Den här sidan har korrekturlästs
Du böjde knän,
du smälte hän,
Du låg, en ödmjuk undersåt,
vid Herrens bord och drack och åt.
Jag såg din gråt,
ditt hjärtas rop: Förstå, förlåt!
V
Fröken Agnes, fröken Agnes, fasanerna flyga
och kuttra sin blyga,
ungkärliga nöd.
Under aftonens almar galanerna smyga
och edligt betyga
sin härliga glöd.
Fröken Agnes, fröken Agnes, dragonerna rida
nu sida vid sida
till valplatsen ut.
Under stallgårdens popplar kalkonerna strida,
och blixtarna vrida
sina väsande spjut.
Fröken Agnes, fröken Agnes, pistolerna smälla.
Du vet vad de gälla,
de mordiska ljud.
Re'n segraren står vid violernas källa
och väntar den sälla
som han vunnit till brud.
Fröken Agnes, låt rimrika drömmarna fara,
som skyar omfara
de blånande torn.
351
