Den här sidan har korrekturlästs
Och nu jag blicken sluter
från dagens irrande färd
och gästar i stilla minuter
din egen förborgade värld.
Du räds ej mörka prången
där jag går vill och svag.
Så led mig på sagogången,
i dag är de blindas dag.
Jag vill de röster höra
dem seende dag ej hör
och öppna fromt mitt öra
för skymningsalfernas kör.
Som regnbågsljus det skiner
kring milda stråkars drag,
det spelar som blå violiner
i dag, på de blindas dag.
Då livets bjärta fackla
förbrinner blekt och matt
och båda blint vi vackla
mot samma stora natt,
vem vet vad mörkret skall gömma?
Men, blinde broder, jag vet,
att ingen som du kan drömma
om sol och salighet.
AFTONBÖN
Jag vill till ro mig lägga
i nattens svala sköt
och stilla tankar dägga
ur allt vad jag led och njöt.
357
