Än en försenad turkisk vallmo
lyfter ur svedda blad sitt bloss.
Vi med de långsamt svalnande hjärtan,
än är tid och sommar för oss.
Kom i kvällen! Snårets taverna
bjuder ett sista rus av jasmin,
Här är skumt, men i himlens lunetter
skymta ljus ur kornblå gardin.
Luftens döttrar väva sitt mörka,
vattnets döttrar sitt vita flor.
Eldens döttrar rusta sitt fyrverk
till en högtid, gruvlig och stor.
Böj ditt huvud! Kanske däröver
svävar i nästa minut en egg,
och på svarta tapeter skrivas
tecken som förr på Belsasars vägg.
Innan den långa sommarn lyktar
och dess glans förbrinner som blår,
innan det korta livet flyktar
och dess enda sommar förgår…
OM TILL DIN BÄDD
Om till din bädd, om till din bädd, Malena,
du hör mig nalkas över knarrigt golv,
förfäras ej och darra ej med bena,
om också klockan råkar skramla tolv.
