Vi talade lugnt, då drog du ner
mitt huvud till din barm
och gav mig den enda kyss vi bytt,
en hastig och febervarm.
Jag såg på den grymma vår som stod
och log vid din fönsterkarm.
Och nästan vardagsmuntert
du bjöd mig ditt adjö
och sade du visste mer än väl,
hur snart du var dömd att dö.
Och allt som våren framskred,
ditt liv smalt bort som snö.
SYSTRAR I LUSTGÅRDEN
En turkisk eldros vaktar portalen
och lyser mig in i den gröna salen,
där jungfrurna stå i den himmelskas vård.
Nu dagen är liden och nejden förfriskas,
och aftonens sermo angelicus viskas
i jungfru Marie örtagård.
Av främmande riken äro de komna.
De knoppas, de blomstras, och tidigt de domna,
och regnet och frosten förgör dem så lätt.
Sen månader snöliljan sover i löken,
Corydalis vilar, den ädla fröken
av gammal gyllene Vadstenaätt.
Men nu är de ljuva bikternas timma,
och skönaste anlet av leenden glimma
380
