Sida:Samlade dikter 1943.djvu/400

Den här sidan har korrekturlästs

FÖRSTA MINNET

Det är långt, långt borta på en väg, det är halt,
svart och kalt,
det är vind, stark vind.

Någon håller i min hand och drar mig med,
höga träd,
det är vind, stark vind.

Vi gå bland andra mänskor åt ett stort, vitt hus,
dån och brus,
det är vind, stark vind.

På en stol står en kista, den är liten och vit,
vi gå dit,
det är vind, stark vind.


DEN SENA LUSTGÅRDEN

Än ligger jorden full av vår och syra
och ältar som en deg sin tunga jäst,
och genier flyga med förhållen lyra
som sunnansuckar genom hård nordväst.

Jag vet en fattig lustgård vid vars grind
ung sommar dröjde, tveksamt och försagt,
tills låset rycktes upp av himlens vindar
för sol och åska och all livets makt.


386