Sida:Samlade dikter 1943.djvu/409

Den här sidan har korrekturlästs

Ave Maria,
benedia
djuren i stall och stia.
Själv var du fattig liksom vi.
Stå vår ringa näring bi,
giv oss korn och kli.

Ave Maria,
benedia
dem som ärligen fria.
Själv var du fäst vid en timmergesäll.
Lys dem i den mörka kväll
till den rättas tjäll.

Ave Maria,
benedia
dem som plågas och skria.
Själv du grät med ett kors till stöd.
Hjälp oss i vår ångst och nöd,
hjälp oss till vår död.


UNGDOM

Du dansar, bleka ungdom, sorgset låta
din ukulele och din saxofon.
Du ungdom som jag älskar, jag vill gråta
att se din dans; den slår mig som ett hån.

Det låg en frostnatt på din barndoms ängar,
och glädjens blomster sveddes till sin rot.
Det for en storm igenom tidens strängar,
och än de darra som i skälvosot.


395