Då från spisen from och rörd
vart värdinnans stämma hörd:
”Den bästa säng i huset skall sådan spelman ha.”
Och den tredje takt han drog
det var fågelspel i skog,
det var par om par i dans och älskogslust, ack ja!
Då sprang husets dotter opp
och om halsen honom lopp,
ty vackra flickors kyssar ska glada spelmän ha.
Men bonden satt vid bord,
och han talte milda ord:
”Kom, tag ett glas; jag älskar spel och sång, ack ja,
och samma smak har mor”
Blygt och tyst sad' mön: ”Jag tror,
när du är borta, främling, blir aldrig mer jag gla”
Den unge spelman log,
då det fyllda glas han tog.
”Jag är väl ej den buse som ni trott, ack nej!
Jag är lärd till orgelnist,
och mitt namn är Apelqvist,
och med fröjd, du sköna flicka, trolovar jag dej!”
FANJUNKAR BERG
Det är den barske fanjunkar Berg,
hans anlete lyser i lingonfärg,
han är tjocklagd men ståtlig och rak;
är knektarnas fasa men flickornas vän.
