Jag får tåga med till heden
i de raska kämpaleden,
och mitt land har lovat kalla på mig i sin faras stund.
Jag är mönstrad in i Amors här, den käcka här, som går
dit där längtans örnar leda, medan pulsen trumman slår.
Alla flickor som här gånga
har jag lov att söka fånga,
och det hästa bytet för jag hem från mina krigarår.
Jag är kallad in av sångens gud till tjänst i hans kapell,
och bland mästerspelmän är jag visst den armaste gesäll,
Flöjten skar jag mig bland viden
i den ljusa savningstiden,
och kring mark som blommar dansar låten yrande och gäll.
Och så står jag då i vapenrocken som en man bland män,
och med säng jag svär min glada tro åt fanan och min vän,
Nu farväl, min barndoms nejder!
Jag går ut i livets fejder;
om jag ej med ära kommer, kommer aldrig jag igen.
GÖKEN
Jag spelade och lekte de veckorna bort
av en sommar så kort,
då jag borde ha byggt bo och samlat föda,
och för en husvill karl känns det kusligt nog till sist,
när från sin nakna kvist
han ser, hur andra bärga sin gröda.
68
