VI
men blef mot slutet af sin lefnad sinnessvag. De vittra anlagen liksom den sedan framträdande dysterheten i lynnet var således ursprungligen ett arf, som skalden förde med från föräldrahemmet. Gossen uppväxte i den natursköna trakten, som synes gjort ett djupt och varaktigt intryck på hans lifliga och lättrörda sinne. Sin första undervisning erhöll han tvifvelsutan af fadren; men längre fram sattes han i Malmö skola, der han tillbragte åren 1824—29, af dem de fyra första boende hos skolans rektor, professor G. R. Ahlman. Sistnämnda år blef han student[1], men dröjde ej länge i Lund: ty redan i slutet af 1830 eller under 1831 lemnade han för alltid universitetsstaden. Till hemorten synes han aldrig ha återvändt; åtminstone iakttaga hans dikter fullkomlig tystnad häröfver, liksom man i dem aldrig finner någon antydning om ett kärleksfullare förhållande mellan honom och hans föräldrar. Redan tidigt har han således stått ensam i verlden eller åtminstone kännt sig vara det. Hvad som föranledde hans beslut att ingå på krigarebanan, vet man ej; men hufvudanledningen var väl Sommelii okufliga begär efter ett omvexlande, af starka rörelser och äfventyr uppfyldt lefnadssätt. Han inträdde i arméen 1834 och utnämndes s. å. d. 12 Juli till underlöjtnant vid Elfsborgs regimente samt befordrades d. 20 Juni 1837 till löjtnant derstädes. Hans lefnadsbana är i öfrigt hela denna tid insvept i mörker. Ända till 1839 synes han ha vistats i Vestergötland och Göteborg: ty detta år finnas hans första poem införda i en derstädes utgifven tidning Göthen. Men 1840 var han i Stockholm, der han fann ett hem och en familj hos en farbror, grosshandlaren Sommelius. Här tillbragte han några jemförelsevis lugna år, dels i staden, dels om somrarna på egendomen Molnsätra; och här började hans diktarverksamhet att utveckla sig allt starkare och mer karakteristiskt. Från slutet af 1840 och framgent under åren 1841, 43 och 44
- ↑ Redan d. 24 Juli 1824 inskrefs han vid universitetet, förmodligen som "novitie".
