82
Så åldrigt det Ulfstandska stamträdet är:
En Ulfstand slogs i Henrik Lejonets här,
I Valdemar Seiers en annan;
Och hvar och en af dem en man var för sig:
De riddare voro så bålda i krig
Och gästfria hemma vid kannan.
En åtföljde korstågens brusande elf
Och fick sig ett lansstygn af Saladin sjelf
Emellan ringkragen och halsen.
En annan var Norrbys stallbroder och vän;
Ombord på hans flotta, han stred bland hans män
Och föll i ett sjöslag vid Alsen.
Ett par varit bispar i Absalons tid,
Med kräklan de sutit och fråssat i frid
Och spolat ned ostron med claret;
Med fastan de drifvit i kryptorna gäck,
Uppätit sitt rådjur, garneradt med späck,
Och smort sig som grodor i kärret.
Så mången «smuk kone» utaf deras blod
Var «Kjöbenhavns» perla och «Sjællands» klenod
Och själen vid hofvets picknickar.
Ja, sjelfve «kong Christian ved den höjen mast»
Med dem vexlat miner och bytt ögonkast
Och följt dem med kärliga blickar.
