Den här sidan har korrekturlästs
95
Hur det slöts, vet hela verlden;
Jag var med på ledungsfärden
Allt från Brest och Quibéron
Till landstigningen vid Cannes;
Ordonnance jag var hos Lannes,
Med om mordet på Dillon.
Skallet drog sig åt Rheintrakten,
Och jag kom så med på jagten,
Drifven dit af fosterländsk
Känsla och lättsinne lika.
Hoppet svällde som de rika
«Stackarna vid Wosnesensk».
Ha, jag egde blott geväret,
Två tjog skott i bandoleret,
Ingen enda möbel mer
Än fängnålen och skurstickan
I mitt kommissskrin — och flickan
I mitt hjertas högqvarter.
Men mot Céciles kärlek ringa
Var allt jordiskt gods. — Ack, inga
Skatter denna vägde opp;
Själen som kappränningshingsten
Flux vi kopplat, till den tingsten
Flög i hvinande galopp.
