Den här sidan har korrekturlästs
106
Fi donc! Contenance en smula!
Max har stupat för en kula,
Se'n du smekte honom sist.
Pip ej! Kejsarn sjelf, granater,
På dagordern skref: Soldater!
Gardet har sin prydnad mist.
Gossen föll med segerkransen
Om sin tinning; vapenglansen
Lyste opp hans äras stig.
Skönt han sjönk med svärd i handen,
Fäktande han gaf opp anden,
Sista sucken flög till dig.»
Nu «nach Hölle» rök allt qvinnligt:
Uttrycket blef öfversinnligt,
Ögat idel blixtrar sköt;
Pannan klarnade som dagen,
På de marmorhvita dragen
Trotset all sin rödfärg göt.
Rak i lifvet som en poppel,
Som Diana med sitt koppel
Högsint, stolt och segermätt,
Vardt hon bara eld och flamma;
Men det räckte ej: — anamma! —
Saknaden tog ut sin rätt.
