Den här sidan har korrekturlästs
108
Qväf all ängslan i ditt inre!
Lite blod mer eller mindre
Tar så obetydligt rum.
Tyst som grafven är ditt offer;
Likets rôle, vid Sanct Christofer,
Som en dominos är stum.
Bah! Jag också några gånger
Ockrat med min hämnd, fast ånger
Som konfekt kom efter: — ack,
Men när sinnet är i svallning — —!
Eljest var det på befallning,
Som jag högg och skar och stack.
Gamla bössa, din rostgula
Pipa varit med, din kula
Gnäller hemskt i luften än,
Se'n duc d'Enghien fick salvan
— Af den steken min är halfvan —
I löpgrafven vid Vincennes.
Hofer sina ögon hvälfde
Stelt; jag sköt så klippan skälfde!
Spöket, tror jag, går igen;
Men, min själ, jag plägar bomma.
Andar äro endast tomma
Foster af inbillningen!
