Den här sidan har korrekturlästs
111
Torrr och knölig som den käppen,
Med blodigeln krökt kring läppen, —
Ah, jag menar hans mustasch, —
Såg han ut som skam i sjelfva — —
Men han slogs och drack för elfva
Och slök smidigt tios gage.
Alltid sköt han fram stormstegen,
Lydde blindt som en lifegen
Trumman, var den främste, som
Satte foten på bröstvärnet;
Som en nyckel vred han jernet
I hvart sår två gånger om.
Sire! — den bläcksvarta harpyen
Svarte kejsarn vid revyen: —
Numro ett vid Arcolebron,
Grenadiern från Tartariet,
Gardet, flygelkompaniet,
Marskalk Mortiers division!
När han stötte ut dödspusten,
Lät det som en storm på kusten.
Jag fick resepass! Sergeant,
Skrek han, — och af rätta sorten —
Tag i morgon på rapporten
Opp mitt nummer som vakant!
