Den här sidan har korrekturlästs
115
I gevär! — Morbleu, jag känner
Ej min brits igen, god' vänner!
Egde jag en korpglugg blott!
Halt! Jag kryper som en myra;
Wer da? Spiltan nummer fyra!
Tapto slog; — salut! — Sof godt!
Till min sista fältmanöver,
Herre, jag din nåd behöfver
Blott — och trenne skoflar mull.
Ödets son är kall, förkolnad,
Och Cécile en dimmig vålnad.
Hjelp mig för Marias skull!
Men — hvad båtar, att jag beder?
I det gamla gardets leder
Bönen ej man stort förstod;
Vi på segern endast trodde
I armé'n — och den berodde
Ju på kejsarn och vårt mod!
Vid mitt läger voro prester
Alltid ovälkomna gäster;
Ack, Tonnerre, du hitter nog
Till din himmel utan ledning,
Med Guds hjelp. O, mången hedning
Saligt som en christen dog.
