Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/141

Den här sidan har korrekturlästs

121

 
Qu'est ce qu'ici? Qui vive? Signora!
Lösen är en kyss, och våra
Hjertan lätt bestickliga,
När det vackra flickor gäller!
Derför räck mig munnen, — eller:
On passe pas, min nådiga!
 
Dock, vi öfverge kurtisen;
Hal dess bana är som isen,
Damerna förrädiska.
Ormen bakom rosen lurar,
Under rifna fästningsmurar
De fördolda minorna.

Tråkigt ock för en och samma
Är på längd hvar offerflamma,
Och i bivuakerna
Nog för dagen få vi flickor,
Såsom krut och svafvelstickor
Lätta och antändliga.

Sjuka magar, sjuka hjertan
Botas lätt; på känslosmärtan
Verka sabeleggena
Såsom kylande pastiller,
För indigestionen piller
Vankas i kulstaplarna.