136
Af lik som hyenor vi njöto
Och fråssade blod öfverallt;
Men jublande fortgick arbetet,
Tills natt täckte himmel och jord,
Och hvar veteran på samvetet
Fick ”några och hundrade mord”.
Fast linjens kolonner, med örnar
Till fälttecken, jernmalm till märg
Och blickar som åskmoln, som björnar
Käckt slogos och stodo som berg,
Osårbara, fasta som gastar,
Dem trummornas hvirflar förent;
Dock garderna voro de qvastar,
Som sopade slagfältet rent.
Friskt, gossar! Fältflaskan till munnen!
Ur Bonapartes källrar vi mer
Väl få, när bataljen är vunnen,
Från guidernas vinterqvarter.
Han var här nyss före attacken,
Af vakorna, ronderna trött,
Och sof jemte mig på bivacken
I snön, som en ängel så sött.
Madrassen var marken, kapotten
Hans täcke, sparlakan ett par
