Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/168

Den här sidan har korrekturlästs

148

 
Midnattsklockan tolfte slaget
Slog, det sista andedraget
 På hans bleka läppar dör;
Stolt sitt hederskors han tryckte
Till sin mun, som flickan tyckte
 Hviska än: Vive l'empereur!